Vandring i regnskogen

Vandring i regnskogen vid Amazonasfloden, i Iquitos, norra Peru

Under mina år i Peru tog jag 1998 en semestervecka och åkte till Iquitos för att vandra i regnskogen. Iquitos ligger vid Amazonasfloden och den största staden i världen dit man inte kan åka bil, buss eller tåg för att det inte finns några vägar. Enda sättet att ta sig dit är med flyg eller båt.

Jag begav mig till en resebyrå i staden för att köpa en 8-dagarsvandring. Det fanns en grupp som varit ute en natt som jag kunde ansluta till. Så tillsammans med två hönor, lite mat, tog båten på Amazonasfloden mig ut i regnskogen. Jag insåg genast att jag inte skulle ha svarat ja på frågan om jag äter allt. Guiden varnade mig tidigt för att inte bli för bra kompis med hönorna.

8 dgr med machete, marijuana och höns

Det visade sig att ”gruppen” jag skulle ansluta till bestod av ett spanskt par som bara skulle vara ute en natt till, sedan skulle de återvända till Iquitos. Det var bara positivt eftersom de var högljudda, rökte marijuana och hade öl med sig till kvällen. Inte den typ av regnskogsvandring jag hade längtat efter. Men det betydde också att jag i en vecka skulle vara helt utlämnade till Roner, en ung kille som bara var en halvmeter längre än sin machete.

Floddopp bland elålar, kajmaner, pirayor och anakondor

Oron gick över ganska snart när det visade sig att Roner var mycket respektfull och professionell. Jag tyckte att vi skulle hjälpas åt att laga mat, kändes konstigt om han skulle laga mat åt mig. Så när vi slog läger, gick den ena ner till floden för att bada medan den andra började med maten. Det fanns gånger när jag önskade att han inte var så ”respektfull” utan i stället hade följt med ner och badat bland alla elålar, kajmaner, pirayor och anakondor. Men jag stålsatte mig. Badade, tvättade den genomsvettiga t-shirten i flodens leriga vatten och fyllde vattenflaskan med flodvatten, i med lite jodtabletter, därefter var det bara att sila lera mellan tänderna. Nästan lite mättande.

När dagen, då en av hönorna skulle avsluta sin jordiska tillvaro, frågade Roner om jag ville döda och plocka hönan medan han badade eller om vi skulle byta. Jag var väldigt snabb att gå och bada, fick sedan jobbet att skära upp den varma kroppen, ta ur och tillreda. Lärorikt. Ändå är jag uppvuxen på landet, men har lyckats undvika detta moment. Tänkte mycket på min dubbelmoral och tröstade mig med att denna höna hade haft ett mycket bättre liv än våra broilers. Till maten åt vi sallad av palmhjärta som vi hittat under dagen.

Shamaner, livet och hallucinogena drycker

Ibland kom vi förbi någon liten by, på ett ställe lånade vi en liten kanot av urholkad trädstam. En liten pojke åkte med oss för att ta tillbaka kanoten till byn. Vi besökte en shaman och pratade om livet. Till honom kom ibland människor för att få hjälp och råd eller ta den hallucinogena drycken Ayahuascar, enligt gammal tradition.

På kvällarna hängde vi upp varsin specialgjord hängmatta med myggnät med dragkedja. Jag fick inte gå ut själv på natten om jag hade behövt det. På nätterna kunde giftormar hänga ner från träden, och fågelspindlarna och andra insekter kom fram från sina gömställen. Jag gick aldrig upp, det kändes mysigt att ligga i tryggheten och lyssna på alla djungelljuden. En oförglömlig upplevelse.

Roner var ”ett med omgivningen”, han kunde lukta sig till apor, kunde allt om växter, insekter, fåglar och djur. En dag tvärstannade han, tog macheten och högg ner en gren med vilken han dödade en orm som låg på stigen – en bushmaster. Jag blev ledsen och tyckte det var onödigt att döda den, vi blev lite oense här, men det är förstås lätt för mig att tycka saker som bor i ett land där det inte finns några farliga djur.

Jag, månen och lite koka – en magisk kväll

En kväll när det var fullmåne klättrade vi ut och satte oss på en stor trädstam som fallit över floden. Vi pratade om livet och vilka olika vägar det kan ta. Roner berättade om kokaodlingen, hur lockande det var för människor att dras in i smugglandet av koka, men hur illa det ofta slutade. Ibland satt vi helt tysta och lyssnade på alla ljuden. En magisk kväll!

När jag väl kom tillbaka till Iquitos och fick ta en riktig dusch och tvätta kläderna, äta en riktig måltid, så kändes det som om jag levt ett liv till. Och då var det ändå bara 8 dagar.

Läs mer om Cusco – staden som är utgångspunkten för besök till Machu Picchu (intern länk)

_____________________________________________ Annons ___________________________________________________

Nedan ser du en del av de aktiviteter och utflykter som arrangeras av GetYourGuide.
Det är annonser i samarbete med GetYourGuide där jag får en liten provision när det bokas en aktivitet via dessa annonser.