Reseblogg Påskön (Rapa Nui), Chile Reseskildring

Innehållsförteckning

Påskön

Rapa Nui, det lokala namnet för Påskön, är ett av Chiles världsarv. De märkliga kolossala stenhuvudena har väckt spekulationer och nyfikenhet i generationer.

De flesta skulpturerna är gjorda mellan 900-1500-talen men redan på 300-taket e Kr bosatte sig folk av polynesiskt ursprung på ön.

Påskön är världens mest isolerade bebodda ö och det är mer än 4000 km till närmaste granne. Den ligger mitt emellan Chiles kust och Tahiti, och det tar närmare fem timmar att flyga från Santiago.

Eftersom öns befolkning inte hade influenser från andra kulturer under flera århundraden skapades en mycket speciell kultur.

Påskdagen 1722

Namnet Påskön kom till eftersom holländska segelfartyg ”upptäckte” ön just påskdagen år 1722. De förundrades över människorna som rörde sig mellan stora stenhuvuden längs kusten. När de gick i land upptäckte det att det var två olika etniska folkgrupper, en med ljusare hy och utdragna örsnibbar med pluggar eller plattor i, de så kallade ”långöronen” och en annan grupp med rödaktig hudfärg. De var nakna och tatuerade med djur- och fågelmotiv. De var skäggiga och hade rakat av håret eller virat håret till en knut mitt på huvudet. ”Långöronen” verkade vörda stenstoderna mer än ”kortöronen”.

De bodde i stora avlånga hus, som såg ut som upp- och nervända vassbåtar och odlade bananer, sockerrör men framför allt sötpotatis.

Det fanns få stora träd, och så småningom fanns ingen skog alls, troligtvis för att träden höggs ner för att användas till tillverkning av stenfigurerna.

Polyneser eller sydamerikaner?

Efter många turer om öbornas ursprung, är nu forskare eniga om att ursprungsbefolkningen har sina rötter i Polynesien.

Thor Heyerdahl och Kon-Tiki

Norrmannen Thor Heyerdahl stred länge för sin åsikt att de första öborna reste från Sydamerika på balsaflottar. För att bevisa det tillverkade han en 14 meter lång flotte som han och fem andra seglade med från Peru till Påskön 1947. Detta våghalsiga projekt tog 101 dagar och var fullt av strapatser. Resan skildras i en bok och spelfilm (en nyinspelning av filmen gjordes 2012).

Thor bevisade att resan var möjlig att göra med flotte gjord av de material som fanns på den tiden. Det finns mycket som tyder på att det fanns ett tidigt utbyte mellan Sydamerika och Påskön. Sötpotatisen kommer från Sydamerika och totora-vassen som folket byggde sina hus med växer bara i Sydamerika och används där för att göra bla båtar. I Tiwanaku i Bolivia finns en staty som har en tvilling på Påskön, andra statyetter i Peru har stora likheter med statyer som hittats på Påskön.

Kon-Tiki eller Viracocha

Det finns en gammal legend om Viracocha, inkafolkets sol-och skapargud. Han kallades också Kon-Tik. Han och hans folk hade ljus hy och rött hår och skäggväxt. De attackerades av fientliga folkgrupper och blev tvungna att ge sig av ut på havet. Enligt legenden skulle Viracocha en dag komma tillbaka till sitt land. När spanjorerna kom till Sydamerika trodde folket att det var Viracocha/Kon-Tiki som kom tillbaka. I Polynesien dyrkas också en solgud som heter Tiki…

Fågelmannen

Folket levde som jordbrukare och hade ingen tradition av att fiska, däremot var sottärnans ägg viktiga som föda men de hade också en viktig roll under den viktiga ceremonin om fågelmannen. Vid vårdagjämningen i september tävlade männen om vem som kunde klättra ner för de branta klipporna, paddla ut på små kanoter gjorda av totora-vass, klättra upp på en av öarna och ta ett ägg ur sottärnans bo, ta sig tillbaka och återvända till stenhusbyn Orongo. Den som lyckades föra tillbaka ett oskadat ägg blev utvald till fågelman kommande år, vilket innebar att han blev kung och kunde överfalla och plundra de andra husen.

Ahus

Man tror att den första moaien restes på 1100-talet. Plattformen, ahus, som de står på är betydligt äldre, från 400-talet. Ahus var en begravningsplats där den döda kroppen lades och där familjen tillbringade tid tills det bara var skelettet kvar. Då begravdes resterna i ahun och var det en framgångsrik kung eller hövding restes också en moai, stenstaty som ställdes vid ahun, plattformen.

Moaierna – stenhuvudena

Alla moaier höggs ut med verktyg med hård basalt, vid vulkanen Ranu Raraku. Där ligger fortfarande många moaier som inte är färdiga när arbetet plötsligt avbröts. Den största är 22 meter lång!

Folket berättade att moaierna sedan gick ner till kusten. Metoden de använde för att förflytta dessa jättar – att vicka dem i sidled och samtidigt dra fram dem lite i taget – måste ha sett ut som om de gick ner.

Moaierna revs och vältes omkull när kortöronen besegrade långöronen. De flesta har reste igen och står nu och tittar in över ön, bara de vid vulkanen Rano Raraku tittar ut mot havet.

Många av stengubbarna har en röd huvudknut, vilket var den manliga frisyren för långöronen som var rödhåriga. De hade ögon, där det vita var gjort av korall och det svarta av vulkanisk obsidian.

Det finns idag 1045 moaier på Påskön, plus de som är halvfärdiga och övergavs.

Rongotongo-tavlor

Folket hade ett skriftspråk och ristade in glyfer på trätavlor. Tyvärr brändes de flesta under missionärers framfart på ön.

Hur gick det för långöronen och kortöronen?

Kortöronen ledsnade på att slava åt långöronen och lurade dem att själva falla i sin egen försvarsgrop där de brändes till döds, bara någon enstaka långöra överlevde och därmed övergavs eller förstördes många av stenstatyerna.

Europeiska härjningar

Europeiska besökare var där och härjade. Många dog i sjukdomar eller blev dödade av inkräktarna eller blev förslavade. I slutet av 1800-talet fanns bara 111 öbor kvar. Idag bor ungefär 5000 människor på ön.

Tapati Rapa Nui

Om man ska åka den långa vägen till Påskön, rekommenderar jag att man gör det i samband med den årliga festivalen Tapati som brukar infalla i januari eller februari. Förutom spännande dans- och teateruppvisningar på kvällen kan man få se tävling i att åka bananstocksåkning ner från ett berg där det gäller att hålla sig kvar på stocken. Paddlingstävling på de elfenbensliknande totora-kanoterna, stafett där man springer med en påle på axlarna med en bananklase i vardera änden. De utför tävlingarna barfota och endast iförda liten string eller kroppsmålning. Man tävlar också i att tillverka kläder av bark och smycken av snäckskal. Missa inte denna festival om du har möjlighet.

Vill du se fler bilder och större samt bättre kvalitet – besök mitt Galleri Påskön

Hoppas du haft lite glädje och nytta av min reseblogg Påskön.

Och här hittar du min reseblogg om Chile

Läs mer om Chile på utrikespolitiska institutets hemsida